Förföljd...
Det här kanske inte låter så bra, men jag skriver det ändå. Jag känner mig förföljd av barnen 😬 Åhhh!! Dom är i luven på varandra precis hela tiden, alltså all vaken tid i stort sett. Och Macke jobbar hemifrån och han sitter inne i Hedvigs rum med datorn och har telefonmöten. Jag gör så gott jag kan för att barnen inte ska höras ända in till honom eller framförallt inte ända till den personen han pratar med i andra änden...!

Jag blir så psykiskt trött på att höra deras tjafs och att försöka medla hela tiden. Så ibland smyger jag upp på övervåningen, men det tar inte många minuter förrens dom kommer efter mig dit. Så då väntar jag ca 10 minuter sedan smyger jag ifrån dom ner till entréplanet ist. Men, ja då kommer dom ju efter 2-3 minuter iaf.

Och Kleo blir alldeles stissig av barnen härj som är konstant.

Så tänker man att man ska få dom lite nöjda en stund, så jag ställer fram chips framför en film. Vad händer, dom börjar såklart bråka om chipsen, även om dom fått en varsin skål med lika mycket i! 

Just för tillfället är dom faktiskt tysta och stilla framför Ronja på tvn.

Jag var på provtagning imorse och väntar nu på svar. Inget är som väntans tider
Malin

Känner igen mig så väl!!!
Och trots att det är jag härhemma som oftast tappar humöret och skriker så är det ändå mig de ska vara hos prick hela tiden. Eller ropar efter, eller som ska borsta tänder och lägga för natten 😂😂😅

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress