Såg en dokumentär på Kunskapskanalen häromkvällen om för tidigt födda barn. Hur dom får kämpa, vilka bestående skador och men så många utav dom får, om dom ens överlever. För några månader sedan var jag nästan säker på att han skulle komma alldeles för tidigt. Om jag hade gått längre med urinvägsinfektionen så hade det kanske slutat illa. Men nu är vi förbi allt sådant och om en vecka är han välkommen! Eller kanske 2, känns som vi har lite att hinna med först. Skulle vara himla skönt om markarbetet hade kommit nånvart, iaf påbörjats (fast helst varit färdigt.) Sen lovade ju Myresjöhus att dom skulle hinna med sitt (det som ska åtgärdas i Axels och Hedvigs rum) innan mitten av april, så jag skulle slippa spring från hantverkare här när lillebror har kommit. Det lovas en väldigt massa i bygg och hantverkarbranschen måste jag säga...

Imorgon ringer jag mark-Johan igen, då har det gått 6 dagar sedan jag pratade med honom sist.

Idag ska vi åka till Fia och lämna Totte, sen till Lindö och bli bjudna på mat. Axel åker idag till sin pappa igen. Veckan gick superfort!