tesslundin - Foten

Maj 2021 April 2021 Mars 2021 Februari 2021 Januari 2021 December 2020 November 2020 Oktober 2020 September 2020 Augusti 2020 Juli 2020 Juni 2020 Maj 2020 April 2020 Mars 2020 Februari 2020 Januari 2020 December 2019 November 2019 Oktober 2019 September 2019 Augusti 2019 Juli 2019 Juni 2019 Maj 2019 April 2019 Mars 2019 Februari 2019 Januari 2019 December 2018 November 2018 Oktober 2018 September 2018 Augusti 2018 Juli 2018 Juni 2018 Maj 2018 April 2018 Mars 2018 Februari 2018 Januari 2018 December 2017 November 2017 Oktober 2017 September 2017 Augusti 2017 Juli 2017 Juni 2017 Maj 2017 April 2017 Mars 2017 Februari 2017 Januari 2017 December 2016 November 2016 Oktober 2016 September 2016 Augusti 2016 Juli 2016 Juni 2016 Maj 2016 April 2016 Mars 2016 Februari 2016 Januari 2016 December 2015 November 2015 Oktober 2015 September 2015 Augusti 2015 Juli 2015 Juni 2015 Maj 2015 April 2015 Mars 2015 Februari 2015 Januari 2015 December 2014 November 2014 Oktober 2014 September 2014 Augusti 2014 Juli 2014 Juni 2014 Maj 2014 April 2014 Mars 2014 Februari 2014 Januari 2014 December 2013 November 2013 Oktober 2013 September 2013 Augusti 2013 Juli 2013 Juni 2013 Maj 2013 April 2013 Mars 2013 Februari 2013 Januari 2013 December 2012 November 2012 Oktober 2012 September 2012 Augusti 2012 Juli 2012 Juni 2012 Maj 2012 April 2012 Mars 2012 Februari 2012 Januari 2012 December 2011 November 2011 Oktober 2011 September 2011 Augusti 2011 Juni 2011 Maj 2011 April 2011 Mars 2011 Februari 2011 Januari 2011 September 2010 Juli 2010 Juni 2010 Maj 2010 Mars 2010 Februari 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009

13 maj 2014

Svullen som en klubba och fotknölarna är nästan obefintliga! Då är ändå svullnaden bra bättre idag än tidigare. Jag landade ju med foten först och hela min kroppstyng över när den vek sig åt sidan. Tänk er att man går i skyhöga klackar och vrickar till med foten så att den böjer sig åt sidan, så gick det till för mig fast istället från en klackhöjd på 10-15cm så landade jag från en hästryggshöjd ist. Jag var ju som sagt säker på att jag brutit foten först men så efter några minuter så började det kännas bättre och bättre och det måste ju ha varit adrenalinet som rusade till och hjälpte till att bedöva smärtan några timmar efter incidenten. Kroppen är fantastisk! Macke och jag pratade om det tidigare idag och han resonerade som så att det är kroppens försvar för att man ska kunna "fly" vid fara även när man är skadad, coolt va?!

(Dom här bilderna ovan är ifrån igårkväll, lite bättre idag iaf)

Jag har ordentligt framträdande fotknölar annars (och tydligen skrynkliga fötter haha) som ni kan se på bilderna nedan på min friska fot

Sådär, nu har jag tyckt "synd om mig själv" färdigt för idag ;)