Jag gick in och la mig hos honom för att hålla honom lugn så att resten av familjen skulle få sova (ok, jag tänkte också att jag får säkert bättre sömn hos min 7-åring än i våran säng med en 1-åring. Jag valde fel!) 

Hela, hela natten så har Axel gormat och skrikit och varit arg i sömnen. "Nej mamma!" "Ok du vinner väl då, tusan" "vaaaaarför?" Vid 5:30 ca imorse så vaknade han äntligen till, då av en mardröm. Då kunde man iaf prata med honom för det var precis omöjligt att få nån sorts kontakt med han innan! Vid 6:45 började han fråga mig ungefär varannan minut hur mycket klockan var och hur lång tid det var kvar tills kl.9. Han får nämligen inte spela tv-spel innan den tiden på morgonen (utan förbud så skulle han sitta kl.04 varje morgon och spela!) 

Han fick ett nytt tv-spel igår i julklapp som han har önskat sig länge så imorse var han extra otålig att få sätta igång och spela. Jag vet inte hur jag orkade vara så konsekvent men jag sa nej alla de 50 ggr som man frågade om han kunde få börja spela tidigare.

Nu är jag ett vrak! Alldeles straxt ska jag och Hedvig åka hem till Anna och dit kommer också Marre. Jag är så trött så jag skulle helst bara vilja gå och lägga mig några timmar (helst på hotell) men det är bara att bita ihop och ge sig iväg. Inte för att det är jobbigt att umgås med tjejerna, tvärtom! Men det skulle vara så skönt att krypa ner i en mjuk säng i ett tyst, mörkt rum!

Den här var lite rolig under frukosten för en stund sedan:

Jag:

- Macke, vi behöver en kväll för oss själva!

Axel:

- Får jag vara med?!

Haha!