Den katten var ju mera vild än tam, lite för påträngande och la sig alltid på Hedvigs huvud när hon sov. Då var jag livrädd för att han skulle göra likadant sen när Gustav föddes och mina gravidhormoner skrek att han måste bort innan dess! Läste då i samma veva om ett spädbarn som kvävts av familjekatten då den vid ett obevakat tillfälle hoppat upp i vagnen och kvävt barnet just för att den la sig över ansiktet..

Men nu är Gustav stor nog att knuffa bort en katt själv! 

Det enda småjobbiga hittills ör att ränna efter alla barn som öppnar dörrar och vi vill inte att han ska gå ut än på länge, han är alldeles för liten! 

Rasmus ❤