Åter igen så grät jag. Vet inte vad det är med mig? Varför har jag blivit så "blödig"? Det är ju skönt såklart! Det släpper spänningar i kroppen när man gråter. Fast jag är rätt snabb på att samla mig igen. Man måste ju ha kontroll 😉

När jag körde därifrån så åkte jag förbi mamma på ett övergångsställe. Så konstig känsla att bara se sin mamma hux flux på en plats där man själv bara passerar. Det är som om man bara tror att hon ska vara hemma eller på sitt jobb. Iaf, jag stannade såklart, hon hade tagit bussen in till stan för att gå på AW på Hugo.

När jag kom hem så duschade jag vardera unge och la in deras kläder i tvättmaskinen. Den har gått nonstop sedan igår (förutom på natten då) Försökte få barnen att äta mat men ingen ville ha nåt. Gustav gick iofs med på att äta knäckebröd (fast utan smör eller nånting annat) och jag kände bara att jag orkade inte kämpa, så han fick som han ville. 

Macke har varit iväg och gjort lite ärenden samtidigt som han hade möten i telefonen.

Nu när han kom hem så gick jag ifrån för att lägga mig på övervåningen och meditera lite. Men det visade sig vara lite svårt då Gustav gråter efter mig där nere och Macke och Hedvig har en dust angående just maten...

Men jag övar mig på att släppa och bara låta det vara. Och faktiskt så har Gustav lugnat ner sig och Hedvig kom bara och frågade efter mig en gång under de 10 minuterna jag mediterade med hjälp av en app 👍🏼