tesslundin - Kryddkalas

Igår tog Hedvig med sig mer än 10 kryddburkar ut på altan och lekte att hon lagade mat. Vi hörde hur hon ropade "aj aj" och så kom hon springandes med stängda ögon. Vi hade ingen aning om kryddorna först. Hon hade hällt ut kanel, curry, vitpeppar, cayennepeppar, basilika och en massa annat i en av sina små grytor och sen fått en hel del i ögonen när det blåste till.

Som tur var så hade jag ögondroppar hemma så vi kunde skölja hennes ögon direkt

Idag har vi varit hos en guldsmed och ordnat med våra ringar, bättre sent än aldrig 🤣 det är ju mindre än 3 veckor kvar till bröllopet. Vitt guld med en diamant till mig och en slät i vitt guld till Markus ❤

Efter det åkte vi till busfabriken. Åt lunch där och nu några timmar senare ligger jag med kramper i magen och diarré! Åt hamburgare.

Jag vet dock inte om det kanske beror på en doshöjning av min medicin.

Det har jag ju inte berättat för er tidigare, men i vintras så började jag med antidepressiva pga oro. Katastroforo som läkarna kallar det. Jag har sån rädsla att nån ska ryckas ifrån mig eller att jag ska ryckas ifrån mina barn och Macke. Det har väl alla men jag gick liksom över gränsen i min oro, kunde inte tänka på nåt annat tillslut. Det är förmodligen eftersom att min lillebror så plötsligt bara försvann.. 💔

Jag har alltså ingen depression, nej jag är lycklig och det blir nästan ännu värre då. Svårt att förklara. Iaf så har jag senaste veckorna känt att oron börjar bli ohanterbar igen.

Hade en läkartid för uppföljning i torsdags, i bilen på vägen dit så kunde jag inte släppa tanken på att jag skulle krocka och mina barn skulle växa upp utan sin mamma. Läkaren tyckte då att jag skulle höja min dos litegrann. Såhär kan jag ju inte ha det! Då jag fick superjobbiga insättningssyndrom/symtom (vet inte vad det heter) när jag började i vintras så blev jag nu sjukskriven i en vecka.

Jag började ju med doshöjningen i torsdags och har sedan dess haft huvudvärk, lite synrubbningar, trött (!) kallsvettas på nätterna och mardrömmar. Men det börjar kännas lite bättre, oron är i skick.

Jag har inte velat tala om för någon om min medicinering. Det är så tabu på nåt vis, att äta medicin för psyket. Planen är att jag ska ta den i ett år och sedan trappa ner och sluta helt.

Jag har också lovat läkaren att motionera mera, jogga kom vi fram till. Även ägna mig åt det jag älskar mest, fixa i trädgården. Det är då jag kan släppa alla tankar och all oro ❤