MENY
Nu när jag lagt mig i sängen så börjar jag genast tänka att "neje tänk om han lämnar sin position nu när jag ligger ner". Alltså som om han skulle följa tyngdlagen och bara ligga rätt när jag står upp och sedan lägga sig tvärs över när jag ligger ner. Hoppas verkligen inte!
Nu börjar jag bli skapligt trött på att vara såhär stor och otymplig, inte kunna gå en promenad ens, ha ont i fogarna och ryggen, inte orka leka med barnen knappt, känslan av att man inte får nån luft, att allt man gör tar så lång tid (som att ta sig upp eller ner för trappan). Nu vill jag bara ha tillbaka min kropp, eller iaf kunna böja mig ner för att plocka upp något, kunna äta utan att halvkvävas och en massa massa annat!
Det sägs ju att det blir bättre med andningen och känns lättare när magen börjar sjunka, men då undrar jag- om man redan har ont i bäcken och fogar, hur ska det då bli när bebisen sjunker ännu längre ner. Jag har redan ett ordentligt tryck.
Ja vi får se.
Nu ska jag se till att somna så snart som möjligt. Inatt var jag vaken då brandlarmet som sitter precis utanför sovrumsdörren pep till högt en gång i minuten ända tills imorse då Macke kom upp och plockade ner den. Jag höll på att bli tokig men vågade inte klättra upp på en stol själv. Låg och övervägde om jag skulle ut och hämta sopkvasten och sedan slå ned/sönder den med skaftet.
Godnatt på er!
Anna
Vet ju att det är olika för alla men jag fick ruskig foglossning och kunde inte gå mer än korta sträckor inomhus i princip. Mellan 5 och 9 månaden. Sen när bebisen fixerade sig försvann det och jag mådde underbart bra!!! Kunde gå långpromenader med hunden igen. Ljuvliga sista 6 veckor, gick över tiden också men mådde kanon. Håller tummarna för dig. Detta är inte tänkt som ett 'oj va jag va bra' inlägg utan som ett 'håll ut, det vänder' inlägg. :) //Anna
Svar:
Gud så skönt! Och skönt att höra! Tog det precis som du menade, tack!💕
Tessan
1