Axel är ju 8 år gammal nu och det är några år sedan han började säga ifrån om pussar och kramar. Klart man kan fp en kram, när man säger hejdå tex. Men han vill inte kramkramas längre på samma sätt som när han var mindre. Eller jo det händer ibland och han vill ändå rätt ofta bara vara nära. Han älskar tex att sova i samma säng som mig fortfarande. Inatt smög jag in till honom när Hedvig klängt lite för länge på mig i våran säng. Han blir så glad när han vaknar och märker att jag sovit där. Han brukar fråga ibland vid läggdags om jag kommer lägga mig hos honom under natten. Jag svarar alltid att det vet man aldrig. Men jag har ett tillfälle då jag "får" pussa på honom och det är när han sover. Innan jag går och lägger mig så smyger jag inte till Axel och kollar så att han har täcket på sig, pussar honom på pannan och viskar att jag älskar honom och att han är mammas lilla pojke. Jag tror nog att det fastnar i hans undermedvetna och ger honom en känsla av trygghet och lycka.
Hedvig däremot.. Henne får man ju pussa på precis hur mycket som helst! Hon bokstavligen kommer till en och lägger sin kind mot ens mun flera ggr om dagen. Hon vill också pussas på munnen, ibland olämpligt länge haha! Och kramas!! "KRAAAAAM" utbrister hon och slänger sig redan runt halsen på en med ihopbiten underbettskäke, ni vet sån som man får när man krama ihjäl nån eller något men lägger band på sig.
Älskar mina små gullungar!!!!!❤️
MENY
0