Sedan i våras har jag ätit Sertralin, ett SSRI-preparat. Jag har haft en sådan oro och började nästan valla min familj likt en vallhund. När vi var i Malmö så mådde jag så dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag ville bara hem till Norrköping och låsa in hela familjen i lägenheten och slänga bort nyckeln! Jag har inte känt mig mera ledsen eller nedstämd, alltså ingen depression utan bara oron! Till slut så kände jag bara att det var inte värt att spela hjälte (jag hade blivit erbjuden Sertralin av läkaren tidigare under våren men sagt att jag inte behövde utan att jag kunde klara av det själv) Så jag ringde upp min läkare och fick medicinen utskriven och började ta den bara några dagar senare. 

Första två veckorna var lite jobbiga då jag mådde sämre än tidigare och oron steg. Men sen, åh det var så skönt! Det var som att vakna upp till ett helt nytt liv, ett liv utan den fruktansvärda oro som jag haft i så många månader! Klart man fortfarande kan vara orolig, det är ju en mekanism man behöver för att överleva. Men det var så skönt att bara vara "vanligt" orolig, att inte ha den känslan hela hela tiden!! 

Men så nu, i somras när semestern började så blev jag ju dålig. Vattentunna diarreer i 4 veckor. Var ju hos läkaren i fredags och fick konstaterat att det var en biverkning av Sertralinet. Så fick avsluta med det helt tvärt! I vanliga fall så kan man må dåligt och få såkallade utsättningssymptom när man slutar med sertralin på ett kontrollerat sätt, alltså trappar ner under några veckor och sen fasar ut helt. I mitt fall så var ju inte nedtrappning möjligt då min mage inte klarade medicinen. Så man kan ju lugnt säga att jag har utsättningssymptom nu! Jag vaknar dyngsur av svett flera ggr per natt, är yr i huvudet och mår därför illa, det swishar till om jag flyttar blicken för snabbt, ont i magen, huvudvärk, supertrött och humöret är lite pendlande om man säger så... Men det positiva är att jag inte känner av nån oro iaf! Och dom här symptomen kommer ju snart att försvinna. Inatt ringde jag och sjukanmälde mig och nu alldeles nyss så ringde jag våran klinikchef och berättade allt för henne. Hon är ju dessutom sjuksköterska och förstod precis vad jag går igenom, så skönt! Så nu är jag sjukskriven de 4 passen jag har kvar innan semesterveckan i Mallorca, sen hoppas jag att jag är tiptop igen!

Det blev en rätt lång historia iaf ;)