Inatt sov jag INGET! Helt galet för alla andra i familjen sov gott. Jag kunde helt enkelt inte somna. Låg och vred och vände och tittade på klockan ända tills Mackes alarm ringde och det var dags för honom att gå upp. Kände mig bakis och blev nästan gråtfärdig med tanke på att jag skulle promenera med Axel till 6-års och tillbaka. Tror ni jag blev glad när min räddande ängel Fia ställde upp och kom och hämtade upp Axel och körde honom dit istället, inga konstigheter liksom... Evigt tacksam då jag kunde lägga mig och sova en timma när Hedvig somnat om efter morgonmålet :)
MENY
0