Vi var ju och åt på Lagerquist (gamla Bacchus) igårkväll för att fira Anna. 17 personer var vi totalt och det var verkligen supermysigt! Kl.18 var vi där och fick maten (förrätt och varmrätt) ganska omgående då det var förbeställt vad alla skulle äta. Efter några timmar, runt 20 tiden så började jag känna av lite värk i rygg och svank (man satt inte så bekvämt på stolarna) men tänkte inte så mycket mer på det förutom att jag började skruva lite på mig. Timmarna gick och det blev såklart så att det flyttades om lite vid långbordet, killarna på en kant och tjejerna på andra kanten. Vi tjejer diskuterade hårfärger, schampon, relationer och det vanliga och tiden flög. Men jag kände ju ändå att ryggvärken började komma mer och mer men valde att ignorera då det var så trevligt att vara där. Vid 23 tiden började jag få riktigt ont i magen, ordentliga sammandragningar och kramper men jag ville inte göra nån stor grej av det så jag sträckte mig lite bara och försökte ändra ställning till en skönare position.. Började titta lite på klockan och snegla bort på Macke och killgänget som såg ut att ha lika trevligt och glatt dom som satt och skålade och skrattade och jag såg inga tendenser till att det började närma sig ett uppbrott och hemgång för nån. Ville inte vara den som börjar dra i kavajen på sin sambo och tjatar om hemgång heller. Nu började magen bli hårdare och hårdare och tillslut var det som en överpumpad stenhård basketboll!! Marre som också är gravid (bf 4 dagar efter oss) hade börjat bli trött och vi bestämde oss för att tacka för ikväll. Så jag gick bort till killbordet för att tala om för Macke att jag går hemåt. Där var ju stämningen på topp och de flesta började bli rätt berusade, även Macke. Så jag låtsades inget om min värk i mage och rygg utan skämtade tillbaks till dom med ett påklistrat leende samtidigt som jag bara ville kröka hela överkroppen framåt och kvida. Macke såg ändå att det var något och frågade men jag svarade bara att jag hade lite magknip. Promenerade sedan hemåt med sällskap av Marre vid 23:30 och sa Hejdå till henne vid våran port. När jag sen kommer in i lägenheten och borstat tänderna och tagit bort sminket (ftf med stenhård mage) så inser jag att det inte är bäddat med några sängkläder i sängen. Höll på å börja tjuta men började sen bädda sängen ståendes i 90 graders vinkel och tyckte oerhört synd om mig själv..! La mig ner och försökte slappna av men sammandragningarna blev värre och värre och jag hade sån molvärk i ryggslutet så jag trodde ryggen skulle gå av. Nånstans här kommer Macke hem och jag har då riktigt ont och det finns inte nån position i världen som får det att kännas lite bättre. Läser på 1177 om sammandragningar och får veta att dom känns oftast tidigare och mera då man fått barn tidigare (med Axel i magen kändes bara sammandragningarna lätt och då kom dom även bara vid fysisk ansträngning som riktigt långa promenader eller liknande). Fast nu börjar jag bli orolig att det är nåt allvarligt då smärtan inte släpper. Börjar försöka andas mig igenom vad som jag börjar inbilla mig är nästan värkar, här börjar jag också få Flashback till förlossningen med Axel. Blir kissnödig mitt i allt men kan knappt ta mig ur sängen. Börjar gråta när jag hukandes, haltandes börjar ta mig mot toaletten. Macke vill ju såklart hjälpa till och frågar hela tiden om han kan göra nåt men då tycker jag så synd om mig själv samtidigt som jag stör ihjäl mig på att han är onykter så jag ber helt enkelt honom att dra till mindre trevliga ställen och några andra mindre fina själsord.. Väl tillbaka i sängen hittar jag en position på rygg som känns lite bättre och magen börjar släppa lite och bli mindre och mindre hård så jag kan tillslut slappna av lite grann. Somnar sen i ren utmattning på rygg (har nog aldrig hänt, kan verkligen inte ligga på rygg). Vaknade tidigt imorse med ett svag oro men kände inget i kroppen så nu mår jag bra igen. Men nu har jag verkligen lärt mig att i fortsättningen så lyssnar jag på min kropp innan det blir såhär!!