Ja, usch jag är på sånt dåligt humör..! När vi kommer till sjukhuset så får vi sitta och vänta i 30 minuter pga förseningar hos dom- det får man ju ha överseende med såklart men jag kände hur jag bara blev mer och mer irriterad och stressad då jag ville hinna äta lunch med mamma vid 12-12:15. Tillslut blev det våran tur och dom började med ett "vanligt" ultraljud på magen för att se tillväxt. Hon ligger nu på 2400gram (ökat 200gram sen sist- 2 veckor sedan) och låg därmed nu på minus 12%. Sen kom läkaren in och presenterade sig och jag fick klä av mig för en vaginal ultraljudsundersökning. Den visade att moderkakan fortfarande låg på gränsen, att det var nära att vi hade klarat oss från kejsarsnitt men att det nu såg ut som att det blir snitt- det handlade tydligen om nån millimeter. Hon undersökte även livmodertappen som var mjuk med annars oförändrad. Fick klä på mig och sedan gå till ett annat rum för samtal. Där frågade hon hur vi kände inför det här. Svarade att vi redan var rätt så inställda på snitt så det kändes ändå ok. Då började hon prata om fördelarna med vaginal förlossning, nackdelarna med kejsarsnitt osv osv och tyckte att det gått så fort för mig sist med Axel så att fördelarna vore verkligen att föda vaginalt... Blev helt förvirrad då hon precis innan sagt att snitt får det bli. Sen började hon prata om det faktum att bebisen ligger i säte också.. Att det kaaaaanske skulle kunna gå med en vaginal förlossning om det är så att moderkakan flyttat nån millimeter till bara- att den kan innebära risk för ökad blödning i början av förlossningen bara..(????) Om jag kan tänka mig att föda med sätesbjudning (EHHHH skulle inte tro det!!!) ja fast då skulle dom ju kolla först så att det fanns ordentligt med plats för barnet vid passagen.. Men ändå kanske snitt då rå.. Blev bara mer och mer förvirrad och hon satt och ritade på ett A4 papper för att måla upp för oss hur moderkakan låg just nu osv. Kunde liksom aldrig få nåt hum om vart det lutade åt, ni vet annars brukar man ofta känna redan i början av ett samtal vilket håll det lutar åt men här fattade jag ingenting! Hon var finlandssvenska dessutom och hade lite svårigheter med språket och använde sig väldigt ofta av uttrycket "livrem och svångrem". Tillslut hade jag bara lust att skrika: KOM TILL SAKEN DÅ KÄRRINGJÄVEL!! Samtidigt satt jag och kollade på klockan som visade på 12:15, jag skulle alltså inte kunna äta lunch med mamma på stan som jag hade planerat då hon inte kunde senare än den tid vi sagt. Alltså hade jag piffat till mig med puder och målat ögonbrynen helt i onödan (så tänkte jag faktiskt). Slutligen så säger läkaren att hon rekommenderar ett planerat snitt och blir det så att jag får värkar och att förlossningen sätter igång tidigare så får vi ta ställning till då hur vi ska göra- beroende på moderkakan och bebisens läge, om hon lagt sig rätt tills dess. Tyvärr kunde hon inte ge nåt datum idag då personen som bokar sånt inte fanns på plats. Nähä..
-men vänta ska jag gå och kolla igen. Så vi satt kvar och väntade en bra stund tills hon kom tillbaks glad och sprallig att hon hade fått tag på nån på Gynavdelningen som hade kunnat tagit sig in i tidsbokningen så nu hade vi ett datum satt iaf. Så absolut snitt sa hon då, men vi kollar ändå hur det ligger till om din förlossningen startar tidigare... Gud jag höll på att bli galen!! Tackade och gick därifrån. Kände när vi kom ut från avdelningen och stod och väntade på hissen att: Nä nu skiter jag i det här, det blir varken nåt snitt eller vaginal förlossning- nu får det vara bra- det blir INGET med nånting, vi skiter i barnet- jag vill ha en kattunge istället!
Nu har jag lugnat ner mig litegrann iaf och är på busfabriken med kusin Veronica och hennes barn. Ska köpa den största glassen jag kan hitta och ikväll går jag och lägger mig och går inte upp igen förrens dagen innan snittet. Datumet är satt till torsdag 25 Juli.