Katastrof-oro.. Jag led av det för några år sedan, blev värre efter att Axel föddes och jag behövde tillslut medicin för att bryta alla tankar och all oro. Ibland gör den sig ändå påminnd. Jag kan tex inte säga "kör försiktigt" för jag har fått för mig att det betyder otur, sen får jag ist för mig att om jag inte säger det till personen så betyder det otur.. Så ibland dividerar jag fram o tillbaka hur jag ska göra så ibland säger jag det o ibland inte. Nu under kvällen så skulle jag flytta en rulle med sopsäckar och la den på axels stol vid matbordet och vände ryggen till o skulle till vardagsrummet, tog mindre än en sekund innan jag fick för mig att om dom ligger där så kommer Axel snart att skadas och sen hamna i en liksäck. Så snabbt som f-n flyttade jag på dom igen!! Hemskt va!! Men jag vet ju att det inte är så men ibland vill jag liksom inte utmana ödet får jag för mig.. Samma sak varje gång jag köper cigg. När jag öppnar paketet måste jag direkt vända på samma cigg varenda gång, "lyckociggen" kallades det för när jag började i tonåren. Tror inte ett skit på det och jag har nu längre inga problem med om nån råkar ta min lyckocigg, ibland ger jag tillomed bort den fast det är samma sak där- jag vill inte utmana ödet genom att bryta traditionen. För några år sedan innan jag fick hjälp så läste jag in såna här saker i precis allt! Katastrof oro helt enkelt, möjliga katastrofer lurade bakom precis varje hörn!! Får jag en liten aning av den känslan igen så blir jag kontrollfreak direkt!! När vi var i London så var jag som en stressad vallhund och försökte hålla koll på oss allihopa såfort vi kom utanför lägenheten, om 3 av sällskapet gick 20 meter framför och 2 andra stannat för att fota eller nåt så blir jag liksom fast i mitten vid 10 meter.. När vi sen var ute o festade och de andra började bli onyktra så känner jag att det är mitt ansvar att hålla koll på oss alla när vi är så långt hemifrån så då drar jag ner på drinkarna vilket slutar med att jag har mindre kul när jag får umgås med "fullare" människor. Syrran Madde tex, hennes motto är "chill" och sen kör hon bara! Hjälp!! När jag är ute här hemma i Norrköping så är jag betydligt mer avslappnad! Men jag piper oftast hem såfort jag Känner att jag börjar bli för berusad. Jag har ofta fått höra att jag har sjukt bra självkontroll, att jag ser nästan nykter ut medans jag själv kännt att fått alldeles för mycket i mig! Men jag är väldigt glad att jag har den dära autopiloten nånstans i hjärnan som alltid ser till att få mig hem när jag är full! Dagen efter vissa fester så har jag minnesluckor efter det att jag kommit innanför dörren, som om hjärnan lagt all kraft och det inte längre finns nån kvar när jag äntligen är hemma safe. Nu låter det ju som om jag har alkoproblem och super så jag får minnesluckor jämt men nej så är det absolut inte, långt ifrån!! Det skulle mitt kontrollbehov aldrig acceptera haha. Men jag mår inte längre dåligt av sånt här för det är inte alls i samma utsträckning som när jag var "sjuk". Tror inte att jag oroar mig mer än vad en "vanlig" människa gör idag. Jag är bara lite extra vallig och är rädd om mina nära och kära! :) just nu sitter jag vaken o väntar på att torktumlaren ska blir klar så jag kan gå till sängs. Madde berättade nämligen sist hon var i stan att stor del av bränder i hemmet är tex torktumlare som går nattetid när alla sover och sen börjar brinna, de flesta (typ alla) sover vidare och blir sedan medvetlösa av rök förgiftning :( vi har ingen brandvarnare heller så då är det bäst att jag sitter uppe o vaktar ;) Godnatt om en stund